|
Welcome to Orphan Songs - music for people with two or more ears.
No flash player?
If you see this message you probably don't have flash player installed. Click here to go to Macromedia download page.
If you are a website wiz and would like to support Orphan Songs by creating a better website, I'd be very happy.
Contact
demokraten
2008-08-29 10:50
Orphan Songs
(Pennybags)
Pop
Carl-Otto Johansson från Kalmar släpper en debutplatta som kort sagt imponerar stort. Soundmässigt påminner det här väldigt mycket om Take That-Marks gamla soloplatta “Green Man”, som släpptes för en herrans massa år sedan. Med den stora skillnaden att “Orphan Songs” är betydligt bättre. Mark Owens taffliga (och misslyckade) försök att låta indie kan inte på långa vägar mäta sig med det här. Carl-Ottos texter känns genomtänkta och stundom genialiska, och i kombination med finstämd tonsättning blir det helt enkelt oslagbart. Speciellt underbara “Black & White” och “Before the end” är fantastiskt vackra.
HANNA BORGS
Carl-Otto Johansson from Kalmar releases a debut album that makes a great impression. The sound is very similar to “Green Man”, an old solo album by Mark from Take That released years and years ago. The big difference is that " Orphan Songs" is so much better. Mark Owens awkward (and unsuccessful) attempt to sound indie can by no means match this. Carl-Otto’s lyrics seem carefully prepared and they brilliant at times, and when combined with the delicate music the result is simply unbeatable. Especially "Black & White" and "Before the end" are extremely beautiful.
"A debut album that makes a great impression. Carl-Otto's lyrics seem carefully prepared and they brilliant at times, and when combined with the delicate music the result is simply unbeatable. Especially "Black & White" and "Before the end" are extremely beautiful." 4/5 – Dalademokraten
Värnamo Nyheter 1 september 2008
4/5
ORPHAN SONGS (Pennybags)
Singer/Songwriter
Bakom namnet Orphan Songs gömmer sig Carl-Otto Johansson från Kalmar. Och det han lyckats åstadkomma med sina 13 sånger är faktiskt inget mindre än ett litet mästerverk.
Med små medel har resultatet blivit ett häpnadsväckande starkt album med sånger framförda med en lätthet och precision som imponerar. Det känns varken överlastat eller för simpelt när Johansson med förträfflig singer/songwriter-röst till gitarr och piano, violin och ukulele, sjunger sådant som ”Accidentally”, ”The Young and the Brave” eller ”Into the Monsters Arms”. Det är sånger av den där typen som nästan känns som om de existerat från tidernas begynnelse. En vacker sensation.
JOHAN WALLESJÖ
Carl-Otto Johansson from Kalmar makes music under the name Orphan Songs. And what he has achieved with his 13 songs is in fact nothing less than a little masterpiece.
The result is an amazingly strong album with songs performed with impressive ease and precision. It gets neither too overloaded nor too simple when Johansson – with excellent singer-songwriter voice and to arrangements with guitar, piano, violin and ukulele – sings songs like "Accidentally", "The Young and the Brave" and "Into the Arms Monsters". That’s the kind of songs that almost seem to have existed since the dawn of time. A beautiful sensation.
“An amazingly strong album with songs performed with impressive ease and precision. It gets neither too overloaded nor too simple...it is in fact nothing less than a little masterpiece.” 4/5 - Värnamo Nyheter
GROOVE 22 september 2008
2/5
Orphan Songs är vad singer/songwritern Carl-Otto Johansson kallar sig. När första låten inleds med försiktigt plock på gitarr tror jag mig ana en trivsam skiva, att lyssnas på med en kopp te insvept i en filt. Tyvärr måste jag erkänna att jag hade fel.
Det är inte så mycket en skiva att lyssnas på som en skiva att ha på i bakgrunden. När det handlar om att undvika tystnad snarare än om att uppleva musik. Kanske fylla ut en sömnlös natt (eller bara skivhyllan) med något snällt och menlöst.
Missförstå mig inte nu, det är inget fel på framförandet, och en låt i taget är Orphan Songs någorlunda trevlig. Men när jag halvvägs in i skivan har hört nästan samma sak i sju låtar, och det är sex kvar, känns det som om jag gått vilse i en dimma av akustiska gitarrer och inte hittar hem. Någonstans då tänker “det måste väl ändå vara slut snart?” första gången. Nästa gång jag kommer på mig själv med den tanken har det bara gått två minuter, som känns som minst 20. Man förlorar perspektiv i dimman.
Anna Gustafsson
“Orphan Songs is brilliant at times. The opening track sparkles like a real diamond, and the self-titled closing track is also a true pearl.”
“Carl-Otto Johansson’s voice is kind and sometimes frail which goes well with the soft songs. Most of the songs are rather long and so are the narrative lyrics.”
Barometern 2008-09-26
Betyg: 4/5
Orphan Songs är Carl-Otto Johansson från Kalmar. Han får lite hjälp med rytmen på några låtar men i övrigt spelar han allt själv på den självbetitlade skivan.
Albumet visar att Johansson är en musikalisk begåvning med stor hantverksskicklighet. De 13 spåren består av lågmälda och snygga popmelodier som ibland har en angenäm doft av americana.
Låtarna byggs oftast upp av en akustisk gitarr. Vid vissa tillfällen smyger ett piano in, vid andra tillfällen är det ett munspel eller en violin, för att ta några exempel. Den utmärkta produktionen, också signerad Johansson, gör att man knappt lägger märke till instrumenten samtidigt som det inte alls låter intetsägande och tråkigt.
/Lucas Mathisen
Orphan Songs is Carl-Otto Johansson from Kalmar. He plays every instrument himself except on some songs where he gets some help with the rhythm.
The album shows that Johansson is a musical talent with great skill. It consists of 13 tracks with delicate and beautiful pop melodies, sometimes with a pleasant scent of Americana. The songs are often built around an acoustic guitar. Sometimes, a piano comes in, other times it’s a harmonica or a violin. The excellent production, also by Johansson, makes the instruments hardly noticeable, but it never sounds uninteresting nor boring.
/Lucas Mathisen
Delicate
Tranquil
http://www.barometern.se/noje_o_kultur/recensioner/skivor/orphan-songs(874348).gm
Skinande diamanter bland gråsten
6/10 – dagensskiva.com
Orphan Songs är stundtals briljant. Förstaspåret glittrar som en äkta diamant, och den avslutande, självbetitlade låten är också en riktig pärla. Men en skiva med tretton spår är trots allt ganska lång, och kvaliteten varierar.
Orphan Songs är Carl-Otto Johanssons soloprojekt. Låtarna på den självbetitlade debuten var först tänkta att bli bandet Eye Drops, som Johansson sjöng i, andra album, men de splittrades innan allt blev klart och Johansson tog över de låtar som blev kvar. Eftersom han nu är solo har han spelat det mesta själv, med lite hjälp från de forna bandkamraterna, och skivan är inspelad i hans studio i hemmet.
Det är ganska rak, simpel pop, stundtals singer-songwriteraktigt, med gitarr, piano, stundtals stråkar och trummaskin. Carl-Otto Johanssons röst är snäll och stundtals skör, vilket passar bra ihop med de lugna låtarna. Låtarna är allt som oftast ganska långa och således också texterna, som blir som små berättelser. Efter flertalet lyssningar känner man igen några textrader som går att sjunga med till (”Some people spend all their lives on the run, while you and I spend our time in the sun”), men det mesta blandas mest ihop till en smet.
Och det är det som är problemet med Orphan Songs. Allt är lite för lika, och trots att det i grund och botten handlar om vackra, kanske till och med mysiga låtar som har någonting att säga, påverkas jag nästan aldrig särskilt djupt när jag lyssnar. Att jag faller för What You Want is Lost (inledande) och Orphan Songs beror antagligen på att de sticker ut från resten. De andra spåren är inte dåliga, men det är svårt att skilja dem från varandra och peka ut exakt vad som är bra och vad som är sämre. Å andra sidan är inledningsspåret verkligen så skinande underbart att det kanske väger upp resten av skivan.
I det stora hela är Orphan Songs en ganska trevlig sak, men låtarna behöver lyftas fram individuellt för att de ska imponera ordentligt.
Madelene Holm
Orphan Songs
S/t, 2008
Skivbolag: Pennybags
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-10-01
Hemsida: www.orphansongs.com
Joyzine.se
Betyg: 4/5
”Kan Leonard Cohen skriva en låt baserad på ordet hallelujah och få varenda skönsjungande credputte i världen att tolka den kan väl jag också. Det var förmodligen inte alls så Carl-Otto Johansson, mannen bakom Orphan Songs, tänkte när han skrev Epitaphs, men den för ändå omisskännligt tankarna till Cohens världsbidrag. Låten som är bra i alla andra än just hans egen version.
Utan att på något sätt försöka likställa Carl-Otto (vilket lysande popnamn sen) med Cohen är just den låtparallellen ganska talande för det här självbetitlade debutalbumet. Musiken trampar i samma spår som många av dem som kommit efter just Hallelujah. Det är en platta med sval akustisk pop som talar direkt till hjärnan snarare än någon annan del av kroppen.
Att kalla Orphan Songs för singer/songwriter vore att göra Carl-Otto en otjänst, men han balanserar på gränsen. Han har tagit med sig grunden från sin orkester Eyedrop och seglat iväg mot ett avskalat håll. Rösten står i centrum, tempot är återhållet och melodierna viktiga. Att han spelar så gott som allt själv tillför en stor känsla av genuinitet och att krydda med klarinett och violin är genialt.
”Orphan Songs” är en sådan där platta som passar att plocka fram lite när som. På morgonen när man är nyvaken och njuter av morgonsolen och en kopp Zoegas Blue Java, på natten när man diskuterar livet med ett par vänner över en flaska rött från bolagets 69-kronorshylla eller bara när man sitter och jobbar med sin invecklade bokföring. Om det kallas tidlöst vet jag inte, men Carl-Otto Johansson är svår att slita sig ifrån när han väl fått fäste med sina ljuva toner. Hallelujah.”
/Mikael Mjörnberg
http://www.joyzine.se/?p=2846
Orphan Songs
"Orphan Songs"
Betyg 4/5
Genre Pop
Skivbolag Pennybags
Utkom år 2008
Recensent Håkan Engström
Publicerad: 7 oktober 2008
Under namnet Eyedrop gjorde han en briljant och mycket anglofil popplatta 2002, medan han ännu bodde i Malmö.
Det bandets rytmsektion hjälper till på några spår, men när den idag Kalmarbaserade Carl-Otto Johansson kallar sig Orphan Songs spelar han det mesta själv.
Musiken är en renskrubbad version av vad han sysslade med då, en precist orkestrerad vemodspop där de akustiska instrumenten överväger. Likt en Morrissey med slokade öron eller ett Beautiful South utan de förgiftade blomsterkvastarna sjunger han låtskrivarpop där sångfraserna, rösten och klangerna är så samstämda att han aldrig behöver ta i för att föra fram sin poäng. Det sitter i nyanserna, i en musik som är mer varierad än man först tror.
Texterna handlar om drömmar som långsamt dör, offer för en verklighet som kanske inte är brutal men likväl obeveklig – så mycket mer olidligt.
Bästa spår: Rosemary
4/5 – Musiklandet.se
Stundtals mästerligt
Det finns tillfällen då jag funderar över meningen med att ägna timmar, dygn, veckor, månader åt att gräva ner mig i musik och leta nytt nytt nytt. Särskilt påtaglig blir den känslan när jag kommer på mig själv med att gång på gång återgå till de gamla beprövade skivorna då inget nytt skänker samma eufori.
Men till slut händer det. I brevinkastet landar en skiva med suspekt omslag och som bär namnet ”Orphan songs”. Skivan inleds med ett akustisk gitarrintro modell Bob-Dylan-á-la-1962 och jag känner ett obehag skölja över mig. Jag har lyssnat på allt för många självutnämnda arvtagare till Bob Dylan, Neil Young, Leonard Cohen, Paul Simon, ja you name it, för att inte känna viss skepsis. Gemensamt för nittionio procent av dessa är att de siktar mot stjärnorna när deras kunnande och låtmaterial kan liknas vid en trappstege. Men min skepsis skjuts snabbt i sank. Det visar sig att detta inte sällar sig till den ovan nämnda skaran. Det är istället bra. Oerhört bra! Stundtals så bra att jag tappar andan.
Mannen bakom detta projekt heter Carl-Otto Johansson, tidigare sångare och låtskrivare i indiebandet Eyedrop och vid bandets upplösning 2005 behöll Carl-Otto låtarna som inte hamnade på skiva (därav namnet ”Orphan songs”). Under dessa år har han fortsatt skriva låtar, som nu släpps i fullängdsformat. Och visst känns det genomarbetat. Var och varannan textrad rycker tag i mig och rör om, så som bra musik gör.
Vi får i ”Dream on” som lyssnare bekanta oss med Bob, en man vars tidigare så vackra och hoppfulla drömmar nu är borta då verkligheten hunnit ifatt honom. Och beskrivningen är så träffsäker att det nästan gör ont.
”And though you plead
Reality has got you stuck
Between it’s teeth”
Men det stora mästerverket heter ”The young and the brave”. Herregud! Här visar Carl-Otto upp hela den arsenal som en låtskrivare bör besitta. Textmässigt fulländat och ett arrangemang som går från akustiska gitarrer till att mot slutet nå en nästan ljudbild värdig U2. Det blir så utlämnande, inte bara för sångaren, utan för gemene lyssnare.
”We are people who seek
Something sweeter than sweet
And we’re standing in line
For a mouthful of wine”
[…]
”When we’ve run out of words
We bring children into this world
To replace the boys and girls
That we think we once were”
Skivan är fylld av dylika geniala fraser. Likt brev från en klok gammal vän lyssnar och berörs man av sångerna, där Carl-Ottos lågmälda brittisk-klingande röst gör sig perfekt. Den akustiska gitarren fungerar som genomgående fundament, men med smarta instick av fioler, klarinetter, munspel och elektronika (för att nämna några) blir resultatet i slutändan varierat och intressant.
Nu kan det verka som att detta är en framtida milstolpe i musikhistorien. Riktigt så bra är det inte. Skivans längd blir ett problem. Alla tretton spår håller nämligen inte samma höga klass. Trots att ”Accidentally”, ”Rosemary” och ”Under a tree” inte på något sätt är några dåliga låtar är de ändock en nivå under resterande spår.
Det här är alltså ingen skiva jag skulle placera på någon seriös topplista över tidernas bästa skivor. Men något säger mig att jag en dag i framtiden kommer att (återigen) tappa tron på den då dagsfärska musiken och skåda över relikerna i skivsamlingen och tänka: ”Hmm, Orphan Songs. Jag har för mig att den var riktigt bra. Det kanske är dags att lyssna på den igen.”
Införskaffa skivan. Slå av telefoner och plombera ringklockan. Sätt er ner och lyssna till dessa tretton sånger och jag tror det kommer göra er dag lite bättre.
4/5 - Anders Samuelsson, Musiklandet.se
[…]
”It’s good. Extremely good! At times, it’s so good it takes my breath away.”
[…]
“Each and every line of the lyrics grabs and moves me, just like good music should.”
[…]
“But the big masterpiece is called ”The young and the brave”. Oh my God! In this song Carl-Otto displays all the qualities a songwriter should have. Lyrically perfected with an arrangement that starts with acoustic guitars and ends in a soundscape almost worthy of U2. It’s so exposed, not just for the singer, for the listeners in general too.
”We are people who seek
Something sweeter than sweet
And we’re standing in line
For a mouthful of wine”
[…]
”When we’ve run out of words
We bring children into this world
To replace the boys and girls
That we think we once were”
The album is full of ingenious phrases like that. Like a letter from an old, wise friend, these songs and Carl-Otto’s tender, British vocals makes a deep impression.”
[…]
Get the album. Turn off your phone and unplug the doorbell. Sit down and listen to these thirteen songs, and I think your day will turn out a little better.”
4/5 - Anders Samuelsson, Musiklandet.se
6/10 - Zero
Kalmar-sonen Carl-Otto Johanssons soloskiva under namnet Orphan Songs är en trevlig, heminspelad (men det hörs inte) singersongwriterplatta med flera fina melodier och en soft ljudbild, där de akustiska gitarrerna gör mycket för det varma, mjuka soundet. Johansson spelar merparten av instrumenten på albumet själv och sjunger sina texter avspänt och följsamt, som om det inte vore någon stor sak. Trots att inte samtliga låtar letar sig fram till mig – några stycken flödar närmast omedvetet förbi – så finns här en del små juveler som jag gärna lyssnar till upprepade gånger. En av de finaste och skönast arrangerade heter ”Rosemary”, en annan jag gillar mycket är ”Black & white”. Men även ”The young and the brave” och ”Into the monster´s arms” berör något djupare än vissa av de övriga. Johansson har ett förflutet i gruppen Eye Drops och det här materialet skulle ha hamnat på deras andra platta, men bandet lade ner och låtarna kom istället ut i den här formen, vilket man får vara tacksam för. Personligen tycker jag om att ha plattan spelandes på repeat, oavsett om jag lyssnar noggrant eller pysslar med annat. Den sprider en skön atmosfär utan att varken bli irriterande eller smörigt inställsam. Orphan Songs är helt enkelt en fin, vilsam höstskiva utan taggiga kanter och jag kan bara hoppas att fler upptäcker den."
Robert Ryttman
3/5 – Någon Linköpingstidning
En musikertyp man tröttnat på för länge sedan är singer/songwriters på engelska. Man undrar hur många olyckliga killar med gitarr det egentligen finns där ute. Kan ingen förbarma sig över dem och bli ihop med dem så vi slipper alla dessa skivor med melankoliska gitarrvisor?
Kalmarkillen Carl-Otto Johansson är en av dessa killar som sjunger höstmusik med känslig röst och ibland låter munspelet ljuda. Jag tycker dock att han lyfter sig lite över snittet, främst på grund av att han ofta har väldigt bra melodier. Särskilt i "Dream on" och "The young and the brave" som är riktigt bra låtar.
Simon & Garfunkel kanske inte är någon riktigt bra referens men det är den första som dyker upp i mitt huvud. Carl-Ottos mjuka röst svävar försiktigt över det smekande gitarrspelet och skapar en angenäm stämning som man gärna befinner sig i.
Detta är hans debutskiva och det kan bli intressant att följa vad det blir av Orphan Songs framöver.
/TP
http://tobi.blogg.se/2008/october/pa-skiva-orphan-songs.html
Kulturbloggen.com
Orphan songs med Orphan songs - riktig äkta melankolisk indiepop
För ett tag sedan kom en skiva med e-posten till Kulturbloggen, ett recensionsexemplar, som mp3-filer. Jag lyssnar alltid på alla skivor jag får av skivbolag. De flesta kommer dock fortfarande som cd-skivor, men det börjar komma fler som mp3-filer att hämta hem.
Albumet heter Orhan Songs och artisten kallar sig också för Orphan Songs.
Jag fastnade direkt för första låten: “What you want is lost”. Det är skön gitarrbaserad melankolisk indiepop. Carl-Otto Johansson, som är det riktiga namnet på musikern Orphan Songs, har en skön röst åt David Gray hållet till som ger de vemodiga texterna en filosofisk eftertänksam ton.
/Rosemari
4/5
Trotsallt
Orphan Songs
Orphan songs
Pennybags /DFR
Carl-Otto Johansson, tidigare i Eyedrop, släpper med soloprojektet Orphan Songs en av årets vackraste och varmaste skivor från vårt nordliga land. Det är akustiskt, lågmält och skört, men med en intensitet och en melodisk styrka som är knäckande. Redan i inledande What you want is lost kopplar han greppet – och behåller det sedan med en rad starka låtar, där kanske Epitaphs är allra vackrast. På kartan ligger Orphan Songs nånstans emellan Jeff Buckley och William Hut. Magnus Sundell
http://www.trotsallt.se/skivor6_08.pdf
4/5
ORPHAN SONGS Self-titled (Self released)
There’s a certain plaintive brilliance to the way that these Scandinavian singer-songwriter types curl around the words of the English language. Just listen to this line taken off the debut album of Orphan Songs, the vehicle of Swedish musician Carl Otto-Johansson: “There were dragons there, of course/ and a million dollar horse/and a girl with pretty hair/and an endless flower bed.” Maybe it’s the fact that English is not their first language, but there is a certain brevity and genius of juxtaposition to these words that feel alien yet familiar at the same time.
Otto-Johansson himself is the ex-frontman of Swedish band Eyedrop, and Orphan Songs is the introspective, introverted aftermath of their break-up as reflected upon by Otto-Johansson. One would expect an album written and subsequently developed under such consequences to be melancholic, mid-tempo and pensive. You’d be half-right with that assumption, but then again you’ll miss out far too much of the subtleties on this record. It’s much more wonderfully diverse than one would expect.
The record consists mainly of acoustic-guitar based pop melodies, with the occasional piano or harmonica colors bleeding in. Second track Dream On is one such perfect example, low-key and dreamy with a whiff of Americana. The Land Of The Free itself is mentioned on America, a depiction of America as the liberty fable it is for children in a Morrison meets-Rattle And Hum Era U2 number.
Track six on the listing finds Black and White, all pearls and falsetto chorus with a tinge of blackness and spiritual depth. There are a few fillers here that feel more monotone than mesmerizing, such as Accidentally and Rosemary. The moments of magic that occur, though, do brilliantly to lift the album. Standout track here, The Young and the Brave, is one such example. It isn’t so much streams of his consciousness as yours, and you’ll find yourself murmuring along presciently without looking at the lyrics sheet as the song builds towards a driving crescendo of shimmering, stirring goodness.
It has to be said that Orphan Songs is not so much a collection of paintings as it is sketches. Otto-Johansson’s lyrics are evocative and impressionistic instead, and one is more likely to call to mind moods, colors and emotions that lush soundscapes while listening to this record. That’s okay. It’s a record that at times meanders and would probably have been better for a bit more discipline and a shorter track listing, but that’s okay too. This is a record made for those rainy nights and afternoons when everyone is out and you settle down with a warm cuppa.
(Samuel C Wee)
http://www.powerofpop.com/?p=1196
Orphan Songs - the best alternative Scandinavian melancholic pop/rock singer-songwriter music you've ever heard!
|
